 Snabblänkar
:: Dag 1 - 12 :: |
| |
|
| Snabblänkar
:: 6/2 t.o.m 13/2 :: |
| |
|
| Snabblänkar
:: 14/2 t.o.m 20/2 :: |
| |
|
Hemkomsten
Resan hem med katterna var mörk och lång. Stanken i bilen
kändes inte eftersom våra luktsinnen efter denna dag blivit
totalt utraderade. Vi släppte ut katterna en i taget. Vi visste
ju inte hur alla såg ut. De försvann snabbt in i ett tryggt
gömställe. Några hade kissat på sig. Men det var
ju första bilfärden och kanske första gången de
varit ute – någonsin i sitt liv.
I deras nya tillfälliga hem hos oss fanns det vatten, toaletter
och special torrfoder som Servera kunde hjälpa oss med. Vi lämnade
alla för att sova till nästa dag. En stark Kebab och VICK
i näsan räddade min natt.
Dag 1: Kyckling fest
Morgonen var spännande. Hur många har hittat till toaletterna?
En enda olycka! Vad glad jag blev. De har ju aldrig haft kattlådor.
Så var detta otroligt. Katterna hade druckit mycket vatten och
smakat lite på sitt torrfoder.
Kvällen. Janne fixade ”chicken party”. Lite mutor
med grillad kyckling kanske lyckas. Alla katter sniffar intresserat.
Men verkar misstänksamma mot mig. Alla katter klappbara utan att
jag fått något fräs eller någon snyting. Nu passade
jag på att kolla igenom katterna lite noggrannare. Tyvärr
så upptäcker jag att en är väldigt mager och behöver
extra koll på maten.
En av de svarta är tyvärr blind på ett öga. Men
jag lägger kycklingbitarna på en tallrik och går ut.
Jag smygtittar och ser att det blir kalas bland katterna. Jag ser också
att de magra är framme och äter. Efter en stund går
jag in igen (handbollen har ju börjat). Jag tar upp en svart-vit
hane i knäet och klappar honom. Han lutar sitt huvud mot min arm
och verkar gilla mitt klappande/kliande. Jag behöver inte hålla
i honom utan fortsätter. Då börjar han darra till i
hela kroppen. Jag lät honom sakta gå iväg och tog upp
en av tjejerna. Det blev samma reaktion. De stackars katterna har inte
varit i närheten av detta ”mys” och fick en reaktion
som jag aldrig varit med om. De vill inte gå ifrån denna
människovärme. Men ändå var det något nytt,
läskigt med ändå mysigt. Jag blev lite känslomässigt
rörd. Då jag aldrig tidigare varit med om denna reaktion
på någon katt, varken av vilda, utslängda, rädda
eller sjuka katter.
Alla katter klappbara utan att jag fått något fräs
eller någon snyting.
Till början av sidan
Dag 2 – magarna har kommit igång
Morgonen. Nu äntligen har magarna kommit igång. Katterna
har fått lite mjukmat för att börja äta ordentligt.
Som tack för det fick jag mycket mer i toaletterna och fem ”olyckor”
strax utanför.
Kvällen. Först passar jag på att ta en smygtitt in
genom fönstret. Flera ligger i soffan och bara myser. När
jag öppnar dörren så tar de det säkra före
det osäkra och hittar ett gömställe. Leksakerna har helt
plötsligt kommit till användning. Toaletterna innehåller
ännu mer och olyckorna stannar på fem stycken. Mycket bra
för att vart utan kattlådor.
Ingen handboll ikväll, utan vi satsar på lite kram och kel.
Den lilla blå prinsessan hoppar upp i mitt knä helt själv
och blir så till sig att hon gnager hål på ett finger.
Några av de andra katterna börjar ”prata” med
varandra. Nu börjar de inse att deras andra liv är verkligt
och att det som hänt innan denna vecka inte finns längre.
Till början av sidan
Dag 3 – schysst hotell
Olyckorna bredvid toalådorna är det samma det vill säga
5 stycken. Några katter vill inte gå på lådorna
men gör det strax bredvid. Jag har lyckats få 3 stycken att
spinna i min famn. De andra har inte riktigt fått en insikt att
detta nya liv är sant. Men jag upptäckte nu att den pratande
katten var en hane som vet vad mat i magen, room-service, musik på
stereon, TV och tjejer på rummet är. Ja, nu gäller det
att hålla koll! Veterinären nästa.
Till början av sidan
DAG 4: Kokt fisk och VM-fest
Olyckorna fortfarande 5 stycken, det gäller att få dessa
”personer” att hitta rätt. Den endaste som nu fortfarande
är lös i magen uträttar sina behov i diskhon. Lätt
att spola rent.
Jag klappar fortfarande alla och när vi hade besök idag så
passade jag på att ta tag i en och klappa. Som straff fick jag
en ”kissa-på-mig” rakt över jeansen.
Men det är ingen av dessa goda katter som fräser eller visar
något aggressivt mot någon!
Kokt fisk + VM-handboll blev festen ikväll. Nu har det blivit en
ny filt i soffan och mycket mys. Katterna rör sig nu mer och mer
tillsammans med mig. De börjar nu sakta men säkert förstå
att detta nya liv är verklighet.
Till början av sidan
DAG 5-9: Köttfärs är populärt
Veckan har mest varit inriktad på att se till att katterna äter
och är bra i magarna.
Det är fortfarande ”5 olyckor” varav en är mycket
dålig i magen. Denna individ gör också sina behov i
diskhon. Det var väl ett av de få ställen de hade att
göra ifrån sig på som kunde likna en toalett. Det är
svårt att hitta vem det kan vara och att stå och spionera
genom fönstret fungerar inte.
Eftersom grillad kyckling eller lyxräkor inte verkade passa så
mutade jag med lite rå köttfärs. Oj, vad populärt
det var! Givetvis försökte jag igen med lyxräkor. Denna
gång smakade det helt plötsligt jättebra. Det tog nästan
en vecka innan deras smak- och luktorgan kommit igång. Som tack
fick jag deras baksmälla med lite sämre magar och lite fler
olyckor. Men nu verkar de sakta men säkert komma gång.
Till början av sidan
Dag 10-12: Varför gör du på detta viset?
Jag har hållit ett extra öga på några som är
små och magra. De är framme och äter. Men verkar inte
lägga på sig något. Ingen mask har synts till ännu.
Olyckorna är nu tillbaka till ca 5 stycken efter ”räkfesten”.
De äldre i gården verkar ta det lugnt och stressar inte när
det är matdags. Några av dem tittar bara konstigt på
mig när jag kliar och klappar dem. Blicken säger –”Hur
länge hade du tänkt hålla på med det här?”.
En av dem fräser till ibland med utan att göra något.
Till början av sidan
Den 6/2 – en sorgens dag
En av de magra har dött. Det var väl organen i kroppen som
tagit så mycket stryk att det inte gick att komma ifatt. Bristen
på mat och vatten i ”vanvårdshemmet” gör
mig orolig för njurarna hos dessa små liv. Men de flesta
verkar lägga på sig och det är bara två små
krabater jag kollar extra noga. Det är ju nu dags för veterinären.
De som fortfarande är lite svaga låter vi veterinären
gå igenom men väntar med kastrering. Alla kommer få
en totalgenomgång nu, och vi måste köpa mer specialfoder.
Torrfoder är inte så populärt. Men det kan också
bero på att de behöver vätska och tar mjukmaten först.
Mjukmaten är specialfoder för känsliga magar uppblandat
med lite vanlig burkmat i sås. Väldigt populärt.
Till början av sidan
Den 7/2 – vår prinsessa finns inte längre kvar
Blev mycket tråkigare än dagen innan. Som vanligt låg
Maja, den lilla prinsessan, och sov under filten i soffan. Men denna
gång hade hon somnat in för gott. Den lilla damen som jag
gick omkring med på axeln och som älskade alla människor
som kom på besök. Kanske hon inte var en kattunge på
ca 7 månader, utan en äldre, men underutvecklad katt som
till slut inte orkade med längre. Stockholms katthem har råkat
ut för samma sak på en av katterna från samma vanvårdshem.
Den katten obduceras och vi avvaktar resultat. Nu blev de närmaste
dagarna lite annorlunda varje gång jag skulle in till ”gänget”.
Möts jag av ytterligare tråkigheter? Men under veckan hände
inget mer än att de som varit lite snuviga blivit friska igen.
Nu är det en liten spinkig och en som hostar. Bägge är
framme direkt vid maten och äter bra och de verkar lika pigga som
resten av gänget.
Till början av sidan
Va, nyttig mat – glöm det
Nu är smaklökarna verkligen igång på alla. De
tittar ibland lite besvikna på mig då jag serverar ”nyttig”
mat rekommenderad av veterinären. Ja, livet måste gå
vidare och jag får säkert mycket skäll av veterinärerna.
Men alla äter bra och dessa katter förtjänar att få
lite extra godis. Det är ju ändå jag som får ta
hand om lite fler olyckor dagen efter.
Till början av sidan
Ut i jourhem
Mysan åkte vi ut med till ett jourhem på onsdag kväll.
Hon ska få stanna där för gott. Ytterligare en katt
kommer att komma till detta goa hem lite senare. Men vi är lite
osäkra på hur de mår och vill ha veterinärkontroll
först.
* Mysan
Till början av sidan
Fredagen och kycklingfest igen
Nu köpte jag lite mer grillad kyckling och satte mig på golvet
mitt i rummet. Nu kom alla fram. Mina händer/fingrar var helt kladdiga
och luktade/smakade givetvis kyckling. Min nya favorit och personlighet
”Vesslan” högg tag i ett finger istället för
kycklingbiten. När han upptäckte sitt misstag så försökte
han slå till kycklingbiten i hopp om att hans klo skulle få
tag. Han lyckades träffa ett annat finger och fastnade. Han drog
med mig en bit över golvet innan han kom loss. Aj! Va ont det kan
göra ibland.
Samtidigt drog hans kumpaner iväg med hela kycklingen. Jag lyckades
reda ut kaoset och Vesslan tog sakta och försiktig en kycklingbit
ur min hand utan att bita mig. De andra tog också bitarna jag
sträckte fram.
Det är nu jag börjar se personligheterna hos alla katterna.
De har också accepterat mig som en i gänget. Men att klappa
och kela är inte fullt accepterat.
* Vesslan
Till början av sidan
Skrivbordsråttan
En kille som jag kallar ”Skrivbordråttan” kryper direkt
under en hurtsen när jag kommer in. Jag drar efter en stund ut
understa lådan och sträcker in handen och klappar. Men han
försöker snabbt smita ut där han kom in. Problemet är
bara att han nu gått upp i vikt och måste pressa sig ut.
Vilket betyder att jag under tiden kan klappa honom från båda
håll. På insidan har jag kroppen och på utsidan framdelen
som försöker smita. Han ger säkert upp snart och inser
att han behöver hitta ett nytt skyddsrum.
Till början av sidan
Söndagen den 13 februari 2005
”Olyckorna” ligger fortfarande på ca 5 stycken om
dagen. Det hamnar fortfarande bredvid toaletten. Men de senaste dagarna
har två ”hamnat” innanför ytterdörren. Vilket
jag tolkar som en protest mot att jag bara överger hela gänget
varje kväll. Rapport från Mysans nya hem och allting går
jättebra. Men hon vill inte sova i sängen. Ännu.
Till början av sidan
Veckan 14/2 – 20/2
Matmonster med höga krav
Det är nu ”stabilt” d v s inga av de svaga katterna
visar tecken på någon sjukdom. De som haft en liten förkylning
har tillfrisknat. Matglädjen bara ökar och kraven på
”kocken” hårdnar. Eftersom några fortfarande
är lösa i magen bjöd jag på ett mål med ”nyttig”
mat för dåliga magar. De blickar jag fick av några
matmonster går inte att beskriva. Efter en liten stund var jag
tvungen att fylla på med vanlig god mat. Det dög för
stunden. Men jag var inte riktigt förlåten.
Två av de ”tamaste” d v s mest sociala har fått
åka till egna hem. Så det har öppnat vägen för
de andra. Konstigt nog så kliver det direkt fram nya personligheter
som helt plötsligt vill bli kliade och vill gosa. Många intresserade
står på kö för att få hem en av mina små
kompisar. På tur står ”Stora Blå”, ”Vesslan”,
”Lilla Blå”, ”Piraten” och ”Jupiter”.
Jupiter har jag döpt idag. Han omger sig med små kompisar
och kommer fram då och då för att visa sig. Ena dagen
kan jag mysa och klia honom på magen. Nästa dag är han
dold i rymdens mörker. Några som i framtiden kan nomineras
för nytt hem är: Blåvit, liten svart-vit, svart, svart
och kontorsråttan. Men det kräver att de visar framfötterna
mer (inte slå klorna i mina fingrar). Det verkar som om de sakta
förstår att livet med soffa, TV och leksaker inte är
så dumt ändå.
Till början av sidan
Leksaker
”Svartis” är en stöddig hane som gärna styr
och ställer. Han upptäckte att det fanns en grej på
golvet med en boll. Han puttade till bollen och fick se den fara runt
i en ränna men utan att den åker ur. Helt plötsligt
låg han på sidan, på rygg, hoppade och kämpade
med leksaken. Efter en stund så satt han bara helt still och tittade
sig runt omkring. ”- Det var väl ingen som såg va!”
Det är ju klart att nästa friskhetstecken är att leka
med de saker jag lagt fram. De har ju inte haft så mycket att
leka med. Jag plockade fram lite mer varav ett antal pingisbollar.
Under veckan som gått har jag upptäckt att lekandet ökat.
Mattor och filtar ligger inte riktigt där de var placerade från
början.
* Svartis och Lilla Blå
Till början av sidan
Räk-party
Lördag den 19/2 fick alla mat (god mat) och lite senare på
kvällen ICA: s lyxräkor. Alla (nästan) har lärt
sig att räkan får man ta ur Jannes hand/fingrar. Vesslan
börjar lära sig att inte slå till fingrarna utan ta
försiktigt. Efter denna lilla fest blev det god natt och jag lämnade
mina små kompisar att sova.
Söndag morgon var inte det jag väntat mig. De hade verkligen
fortsatt partyt hela natten.
Vattenskålar var välta, myskorgar upp och ner, flera små
olyckor utanför toaletterna och mycket sand utkrafsat. Bollar och
leksaker flöt i vattenpölarna. Jag tyckte mig se små
ögon som skämdes på några stycken. Men det var
bara att hugga i och återställa ordningen. Har det varit
fest så har det.
Till början av sidan
Skitglad
Söndag eftermiddag blev till att hjälpa till på katthemmet
med visningar och lite annat. På vägen hem passade vi på
att leverera två bokade katter till sina nya hem. Hemkomsten var
lagom till att servera mat igen. Nyinköpt ”bullar i sås”
gjorde mina kompisar glada. Men denna eftermiddag blev jag ”skitglad”.
Det var bara en olycka utanför en toalett.
Tänk vad glad men kan bli av att upptäcka EN Skithög!
Den katten var dessutom väldigt bra i magen av allt att döma.
Fortsättning följer
(Nästa månad närmar sig. Finns det mars-katter?)
Till början av sidan
Veterinärbesök
Nu har arbetet påbörjats med att få alla mina kompisar
till veterinären. Eftersom pojkarna börjar visa intresse för
flickorna. Så beställdes tid för tre pojkar. Infångandet
blev inte vad jag tänkt mig. De stackars katterna har ju bara olyckliga
upplevelser att bli jagade och infångade.
En enkel lösning var att ta de som var långsammast. Det blev
Jupiter och gammel gubben.
En vilt sprattlande liten svart blev så upprörd att hon kissade
på sig.
Den tredje (blå-vit) jag fick tag på försvarade sig
villt med tänder och klor. Hos veterinären hade hon lugnat
ner sig. Ja! Det var ingen kille utan en tjej. Jag kunde lyfta upp henne
i famnen utan problem.
Allt gick bra hos veterinären och inga sjukdomar eller annat fel
på dessa tre. Däremot hade inte gammel gubben så mycket
muskler han normalt skall ha. Men det var ju inte precis ett rekreationshem
med gym de levt i. Jag tycker det är bra att de får komma
tillbaka till sin trygghet de har just nu efter infångandet och
veterinären. Men mina kompisar verkar vara långsinta katter.
Jupiter och Gubben bara glor förnärmat på mig och vill
inte prata med mig just nu. Blå-Vit är som förr och
har kanske lite mer aptit.
Kommande dagarna blir alla 14 kvarvarande till veterinären. Det
blir i två omgångar. Så det blir till att fånga
katter på löpande band. För att slippa jaga samma svarta
katter flera gånger. Så tror jag att jag samlar in dem först.
Till början av sidan
Olyckor
Även om inte olyckorna utanför toaletterna är så
många. Så tyckte jag ändå det var konstigt.
De är ju i närheten av toaletterna. Jag installerade två
toaletter till. Perfekt. Nu uteblev nästan alla olyckor. Några
katter gillar visst inte att ”gästen” innan inte spolat
eller stängt locket.
De olyckor som jag hittar nu är främst protester vid ytterdörren.
Till början av sidan
Mina Kompisar
Vi har tagit emot besök hos katterna och min fru försöker
också närma sig dem. Men de vill inte ha att göra med
andra människor än mig. Inte ens grillad kyckling kan locka
fram dem.
Så fort alla andra lämnat huset kommer de sakta fram och
stirrar på mig undrande vad jag håller på med genom
att dra dit annat folk!
När jag kommer hem så sitter det en hel hög i fönstret
och väntar. Några möter mig innanför dörren.
Alla vet att påsen jag har med mig innehåller godis. Som
vanligt blev det chicken-party en kväll. Denna gång tänkte
jag själv äta lite samtidigt. En Hawaii-pizza på min
meny. Vesslan fattade ju direkt att det jag skulle äta måste
vara minst lika bra som kycklingen. Under tiden jag delade ut kycklingen
försvann min pizza iväg. Jag hann rädda den innan den
for ner på golvet. Då passade nästa på att dra
iväg med hela kycklingen. Vesslan snodde en ananasbit från
mig och tittade konstigt på mig. – Äter du det här
?
Min fru kan med mycket nöje följa mina partyn från fönstret
i stora huset. Jag skall i helgen försöka övertala mina
kompisar att bjuda in henne som gäst.
Till början av sidan
Lugn och ro
När jag slår mig ner i soffan och tittar lite på TV.
Så kommer många av mina kompisar upp i soffan och lägger
sig. De vill vara med. Så nära som möjligt. Men det
är en klar regel satt som jag måste följa för att
få detta fina sällskap. Se-Men-Inte-Röra.
Till början av sidan
Skrivbordsråttan
På bilden nedan ser ni min nästan osynliga kompis. Han sticker
direkt under hurtsen när jag kommer. Men de senast dagarna har
jag fått hjälpa till att trycka på bakdelen för
att han skall komma under. Så nu ligger han under soffan i stället.
Förra helgen såg han ut så här under hurtsen.
Han är specialist på att underifrån putta ut skrivbordslådorna
och efter en stund krypa fram ur t ex låda två uppifrån.
Till början av sidan
Långhelgen
Vi tog ledigt torsdag, fredag och måndag för att koppla av
lite. Samtidigt kunde vi i lugn och ro ta resterande 14 katter till
veterinären i två omgångar. Omgång 1 åkte
iväg fredag 13.00 och det var först och främst alla svarta.
Så att vi skulle slippa problem att sära på dem i nästa
omgång. Sagt och gjort, strid och kamp blev det. Svett och blod.
Mina kompisar avskyr att bli infångade. Men framme hos veterinären
så började vi pricka av lista. Som vanligt kunde jag lyfta
ut varje katt i lugn och ro utan problem. Helt plötsligt upptäcker
vi att en svart katt är vit på magen. Det vill säga
i vår svart-vita lista. Det finns alltså en helsvart kvar
hemma. Veterinären sa åt oss att hämta den för
han insåg också problemet inför nästa omgång.
Det blev då åtta katter hos veterinären.
Måndagen blev svettigare än jag trott. De kvarvarande 6
katterna var förberedda och hade taktiken klar. Låt Janne
jaga länge, under soffa, upp på hylla, under skrivbord. Trötta-ut-taktiken
fungerade nästan. De vet att Janne vid 7-tiden inte är den
snabbast och vigaste i sitt morgontrötta tillstånd. De lyckades
nästan få mig att möblera om hela huset innan det blev
klart. När jag äntligen lyckats få in en katt i en transportbur,
så är det någon där inne som skickar ut den dubbelt
så fort som den kom in. Men jag vann och veterinären skrattade
när han såg min svettiga nuna.
Allt fungerade bra och veterinären kunde meddela att några
honkatter inte såg så bra ut där inuti och att kastreringen
var välbehövlig. Stackars Vesslan var hängig och hon
hade två juvertumörer varav den största måste
tas i en separat operation. Pirri med ett öga skall senare operera
ögat. Det är en medfödd och ganska vanlig skada som heter
Mikrooftalmi.
Till början av sidan
Luften gick ur
Under våran långhelg får vi reda på att det
fanns 13 katter kvar i vanvårdshemmet och att dessa avlivades
utan att vi blivit kontaktade. Alla ansvariga var införstådda
att vi skulle ta hand om alla kvarvarande som gick att rädda. Varför
ringde de inte? För mig spelar det ingen roll om det skulle vara
13 till i mitt lilla hus. De får plats och kan röra på
sig. Det skulle bara bli lite mer kyckling på mina ”chicken-partys”.
OK! Några toaletter till att mocka.
Sorgligt. Finns det ännu fler kvar som kommer att avlivas?
Till början av sidan
Vägen tillbaka
Det har krävts mycket mutor efter veterinärhelgen. Mina ”kompisar”
var klart misstänksamma och visste inte riktigt var de hade mig
efter denna Dr. Jekyll/Mr.Hyde weekend.
Men nu har jag återfått de flestas förtroende. Jag
hoppas jag inte hamnar i katthimlen. Det finns nog många som vill
ge igen för veterinärbesöken.
Kajsa (stora-blå) har mitt knä som favoritplats. Hon hoppar
upp i soffan och tittar på mig. När jag klappar på
mina ben så kliver hon upp och lägger sig och myser. Härom
kvällen kom hon upp i soffan strax innan jag skulle lämna
dem för kvällen. Eftersom hon inte fick något klartecken
på knäplats, så backade hon sakta, sakta upp i knäet.
Så det blev en halvtimme till för lite mys.
Till början av sidan
Besök
Annelie som är intresserad att ta hand om en av katterna kom på
besök. Förvarnad av att nästan ingen skulle visa sig.
Så klev hon in i huset. Vi fikade och pratade. Lite kyckling togs
fram. Anneli nöjde sig inte med att titta, locka och prata. Hon
plockade fram några och tog dom i knäet. De protesterade
lite som vanligt men fann sig efter en stund och tyckte det var ganska
mysigt ändå. Annelie fick några plåster innan
hon åkte. Men det visar sig att mina kompisar sakta men säkert
förstår att det finns andra människor än Janne
att lita på. På bilden sitter Annelie med Grållan
i famnen. Grållan bara myser.
Som vanligt så är hela gänget framme vid min kvällsmatsutdelning
och skickar många arga blickar. ”Vem-skall-du-dra-hit-nästa-gång?”
Till början av sidan
VILL NI STÖDJA VANVÅRDSKATTERNA?
Djurhjälpens postgiro är: 54 07 10 - 1, öronmärk
det vanvårdskatter, ifall ni vill att pengarna ska gå
dit. Varenda liten slant hjälper dem och oss. |
|