|
|
| När vi kom hem till mig och Evert släpptes ut ur buren störtade
han in i
vardagsrummet. Där bestämde han sig för att stanna, så vad
skulle jag göra. Jag lät honom äta där och han fick sin "låda" där. Den mesta tiden tillbringade han under soffan. Jaha ja nu skulle vi försöka bli vänner han och jag, hur skulle jag nu angripa denna uppgift. Hur tar man kontakt med en katt som man inte ser? Ja jag får väl börja med rösten då. Jag slog mig ner i gungstolen med tidning och började läsa högt. Så fortsatte jag dag efter dag att läsa högt ur böcker och tidningar, allt som jag läste under den första tiden läste jag högt för Evert. Evert är nog en av dom mest belästa katter jag känner han kan mycket om html (mer än jag tror jag) han vet vad som hänt i världen och i Sverige . När han åt satt jag bredvid honom på golvet och talade och talade. Eftersom han var så glad i mat så kunde jag så småningom stryka honom över ryggen medan han åt. Han var mycket rädd för mina händer när han såg dom så jag fick ha händerna bakom ryggen när han tittade på mig. Allt eftersom dagarna och veckorna gick så började det lossna, han lyssnade efter min röst och när jag slog mig ner i stolen eller på golvet kunde han förväntansfullt komma fram ur sitt gömsle och vänta på att jag skulle läsa eller tala med honom. Så småningom kunde jag ta i honom bakifrån och började försiktigt lyfta, bara så pass att tassarna tappade kontakten med golvet. Så här höll vi på varje dag, vecka efter vecka månad efter månad, mer och mer kontakt fick vi. Under hela den här tiden satt dom andra två busarna i dörröppningen och tittade på. Gösta nyfiket och Ture surt. Varje framsteg kändes som att vinna på lotteri, som när han började använda lådan i badrummet eller när han kom till köket för att dom andra fått sin mat först då ville han också äta där. Tänk när dom nosade på varandra första gångerna o.s.v. Men Evert blev aldrig "tam" i ordets rätta bemärkelse, men han hoppade upp i mitt knä några gånger under sitt liv. Jag vet inte om jag gav Evert ett bra liv men jag gav honom det liv jag kunde. Inger <<< Tillbaka
|