|
|
|
Den här historien är inte vacker, och jag känner mig
som en usel människa. Jag börjar från början. Jag hittade lilla Ida för ett och ett halvt år sedan på er hemsida, hon var så vacker och så söt. Jag tjatade på mamma och till slut bestämde vi oss för att ta lilla Ida. Ida var kattunge och hon och hennes mamma och syskon hittades i Södertälje som vildkatter. Hon var född vild och även uppfostrad så, så vi visste att hon skulle inte bli någon lätt match, det visste vi att hon inte skulle va, men vi skulle få hjälp av vår snälle trygge Kurre. Han hjälpte verkligen till det gjorde han och det var verkligen gånger jag kunde se ljuset framme i tunneln. När vi först tog henne var hon under min säng hela tiden hon rörde sig inte ens på natten. Men efter ett tag började hon gå ut i lägenheten på kvällarna när det var lugnare och ibland kom hon fram på dagarna, när Kurre var hemma. Ida älskade verkligen Kurre. Han var hennes trygghet. Efter ett tag kunde jag till och med leka med ett snöre som jag sprang fram och tillbaka med i lägenheten och Ida skuttade alltid efter på ett säkert avstånd. Men ändå. Jag var så lycklig dom stunderna. Men det gick inte. Vi hade henne hemma hos oss i två eller tre månader. Det var vår och vi visste att vi på sommaren skulle ut och bo på landet, det var där skon klämde, för vi visste inte hur vi skulle göra, om vi släppte henne där tillsammans med Kurre kanske hon aldrig skulle komma tillbaka. Så mamma bestämde att vi skulle lämna tillbaka henne. Jag hade önskat att jag skulle ha gjort Ida tam och jag önskar fortfarande att jag kan göra det mot någon annan. Ge ett djur som tidigare inte litat på människor, ge det djuret en ny chans och skapa tillit. Det gjorde ont när såg nu STORA Ida på bild, fortfarande kvar i hennes jourhem. Jag önskar att någon skulle vilja ta hand om henne och börja om på nytt. Ida har en stor del i mitt hjärta och jag vill ha henne tillbaka, göra henne till den katt jag skulle ha gjort. Stina <<< Tillbaka
|