När vi kom hem ställde jag fram mat och vatten och den hade även en låda att gå på. Lillkatten fick bo i hallen och badrummet till att börja med. Eftersom jag bodde ensam då var det inga problem och det blev inte så mycket spring. Jag tittade till lillkatten en gång i halvtimmen det första dygnet. Jag hade svårt att sova på natten, jag gick då upp ungefär var tredje timme. Bara för att lillkatten skulle få veta att det fanns en annan katt i lägenheten (vilket den säkert kände lukten av) och för att min hankatt skulle få veta vad det var som hände i hallen, fick han på sig koppel och fick gå och kika. Han hittade lillkatten snabbt, fräste åt den och smög sig snabbt in i mitt större rum och gömde sig under sängen.

Morgonen efter var kattungen ”borta”. Kvällen innan hade den krupit under en garderob i hallen och där verkade den känna sig trygg. Nu hade lillkatten bytt plats och hittat det fantastiska badkaret att krypa in under. Det var mycket mer plats och högre i ”tak”. Problemet var bara att jag behövde duscha! Eftersom den inte spontant kom fram från badkaret, kunde jag alltså inte duscha. Under dagen gjorde jag i ordning tonfisk och blandade i avmaskningsmedel. Först vid 19.00 tiden hade lillkatten varit och ätit upp maten och åter placerat sig under garderoben. Jag passade då på att duscha. Lite senare på kvällen hörde jag skrapande, som när en katt varit på lådan. Jippi! Tänkte jag, men när jag kom in i hallen var det inte jippi! Lillkatten hade kissat på mattan. Dum som jag var tänkte jag inte på att detta kunde inträffa. Jag tog bort mattan och funderade. Hur får jag den att gå på lådan? Jag har alltid köpt Toa-lätt (pappersgranulat) då mina luftvägar inte gillar av kattsand och detta försvårade det hela. Funderade på hur det såg ut där lillkatten bott och kom på att de kissade i rabatten. Som tur var hade jag blomjord hemma i en påse och strödde detta över pappersgranulatet. Detta gjorde succé! Det enda ”jobbiga” var att jag i cirka tre veckors tid (jag minskade på jorden och ökade mängden pappersgranulat under denna tid) hade blomjord i de utrymmen som lillkatten fick röra sig i.

En annan sak som lillkatten gillade var att leka med ullmössen jag gav den. När jag sov eller var på arbetet (jobbade inte första dygnen och gick hem tidigt de andra dagarna) drog den även omkring på sin vattenskål. Vattenskålen stod på alla möjliga och omöjliga platser och oftast var allt vatten på golvet. Efter fyra dagar fick lillkatten gå runt i lägenheten när jag var vaken, men verkade inte vilja det. Efter sex dygn öppnade jag dörren till det rum jag sover i. Under natten hörde jag hur den tassade fram till högtalarna till stereon och klöste lite. Såg även lillkatten sitta i fönstret och försöka kika ut genom de nerdragna persiennerna.

Jag köpte ett litet katthus åt lillkatten som den kunde gå in och gömma sig i, ställde det en bit från sängen. Min hankatt sov alltid i fotänden, men lillkatten vågade sig inte dit. Den verkade vilja vara med. Den sov i sitt lilla hus till dess att den blev modigare.

Så gick dagarna med något framsteg varje dag. De bästa minnen jag har är när lillkatten för första gången la sig i soffan och jag satte mig i en fåtölj en bit bort och den låg kvar. Lillkatten var mycket tveksam och var beredd att springa, men när den märkte att jag inte försökte ta mig fram till den slappnade den av, la sig mer bekvämt och ”somnade”. När lillkatten första gången kom upp i sängen och sov och den första gången den tog på mig genom att drämma alla sina klor i min hand som låg utanför täcket (det kändes kan jag lova och rädd blev jag!).

Lillkatten lärde sig så småningom att vara framme när jag var ensam hemma, men så fort jag fick besök gömde den sig oavsett om det var en, två eller tre personer. Det var knappt någon som trodde att jag verkligen hade två katter. Den första personen lillkatten visade sig för och var normal med (precis som när vi var ensamma) var min femtonåriga lillebror. Lillkatten har aldrig gömt sig för honom märkligt nog.