Jag hade sett i en tidning att föreningen Djurhjälpen placerade om hemlösa katter och beslöt mig för att kontakta Er.

Jag visste att jag ville ha en katt boende hos mig vars förtroende jag måste vinna, det fick alltså gärna vara en skygg katt. Eftersom jag hade erfarenhet sedan tidigare med en skygg katt och visste hur det resultatet blev så kändes det som det enda rätta. Dessa katter brukar, vad jag förstått i efterhand, inte vara så eftertraktade (ni skulle bara veta vad ni går miste om!).

Efter några dagars letande fick jag reda på att föreningen fått larm om några förvildade katter som bodde vid Björns trädgård vid Medborgarplatsen i Stockholm. Två av kattungar från ”denna koloni” var nyligen inplockade och nu tillfälligt placerade i ett jourhem. Jag och Ann från föreningen kikade på dessa i jourhemmet och promenerade sedan iväg tillsammans till Björns trädgård för att kika på de som var kvar ”ute på backen”. ”Här gör du störst nytta” sa Ann när jag tvekade eftersom det var fråga om kattungar. När vi stod och kikade på de små busfröna kom en lite större kattunge fram, men inte lika nära som de andra gjorde. ”Den då”, sa jag. Isabell som var den som larmat om katterna sa att den kattungen var från en tidigare kull, som en av honorna fått i maj. ”Ja, vill du ta den så gör du verkligen en insats” sa Ann. Jag tittade undrande på henne och hon fortsatte ”jag har fått besked från intagningsansvarig på föreningen att föreningens katthem bara har resurser och plats för att ta de minsta kattungarna, och inte de andra, lite större, katterna, tyvärr”. Jag sa att jag var tvungen att fundera och att jag skulle återkomma. Ann sa att om jag tog in den äldre kattungen och det absolut inte funkade med min hankatt hemma eller av andra skäl så skulle naturligtvis föreningen hjälpa mig att omplacera den.

Hela den eftermiddagen och kvällen var det många tankar som for genom huvudet och till slut bestämde jag mig. Jag ringde upp Ann och sa att jag ville ta den äldre kattungen. Hon skulle till Björns Trädgård dagen efter och kunde då hjälpa mig att ta in den.

Dagen efter, den 5 oktober 2002, mötte jag upp Ann och Isabell klockan 15.20 vid Björns Trädgård. Jag hade med mig en väninna som hade bil eftersom Ann sagt att jag absolut inte skulle åka kommunalt hem med katten då den skulle vara jätterädd. Isabell sa att det inte såg så ljust ut. Lillkatten som jag hade tänkt ta hem hade inte varit där och ätit på morgonen. När klockan var strax före 19.00 var Ann tvungen att gå, men hon lämnade buren och instruerade mig hur vi skulle göra ifall katten skulle komma. Vi avvaktade ytterligare en kvart. Alla katter utom femmånaderskattungen kom fram. Till slut gav vi upp, det var kallt och vi frös. Jag kände mig lite uppgiven när vi gick till bilen, tänk om det hänt något med kattungen. Vi satte oss i bilen och började åka hemåt. Min mobiltelefon ringde och jag svarade. Det var Isabell som undrade om vi ville vända för nu hade kattungen kommit! Vi parkerade bilen och sprang tillbaka. Vi riggade upp buren och en av de andra kattungarna gick in. Lillkatten (som den kom att heta i några månader) var hungrig och nyfiken och gick mycket tveksamt in. Till slut gick den andra kattungen ut och lillkatten blev ensam i buren, vi drog igen luckan och lillkatten hoppade runt i buren. Vi hade inga filtar att lägga runt buren utan endast en liten handduk som Ann lämnat. Jag slet av mig jackan och slängde över buren. Isabell sprang upp till sin lägenhet och hämtade en vaxduk för att täcka så det blev mörkt. Så fort vaxduken kom över blev lillkatten alldeles lugn. Vi hade handduken hängandes på ena kortsidan av buren så att det skulle komma in luft. Vi åkte hem till mig och lillkatten var lugn hela färden.