Tillbaka| Skriven av Nilla & Janne Gregnert 2004-03-27
|
| Att ta hand om en vildkatt |
| Hur tar man hand om en Vildkatt? Står du i begrepp att skaffa dig en liten kisse och du vill hjälpa en liten vän från Djurhjälpen. Då kan vi bara gratulera dig till en stor och lycklig tilldragelse både för dig och för kissen. Att hjälpa en omhändertagen katt att få ett bra liv är en stor sak och kan inte nog uppskattas. Men vad har du för förväntningar på din nya vän? Är det en kisse som hoppar upp i ditt knä och bara ber om flera timmars mys, en katt som älskar att få vara nära dig och kanske sova i din säng på natten. Väntar du dig när du kommer hem, att din katt skall komma jamande emot dig och berätta hur mycket den har längtat efter dig. Söker du en kisse som stryker sig mot ditt ben och spinner när du knackar i matburken. Vill du ha en kisse som du kan kela med när du känner för det, ta upp den i famnen och höra hur den spinner högt av välmående. Då kanske du inte ska välja en vildkatt?! En vild katt behåller sitt vilda genom hela livet även om chansen att den skall bli lite tam naturligtvis finns. Att hämta hem en vildkatt kan innebära följande Första veckorna bor din katt under soffan och vågar sig inte fram. Du ligger på mage och stirrar in under soffan och konstaterar att din katt lever. Du ser att mängden "högar" i kattlådan har ökat så du förstår att din nya katt har hittat dit. Du måste servera maten under soffan för att vara garanterad att din nya katt äter! Du skickar fram din gamla huskatt (en tidigare katt i huset är ett måste) och ber den snällt berätta att människorna i huset är snälla och att det går att komma fram när dom är hemma. Efter några veckor, när du tittar på TV, ser du plötsligt en snabb skugga komma fram under soffan och snabbt försvinna ut i köket för att därefter nästan lika snabbt åter försvinna in under soffan. Du vet att din katt har varit och ätit ! Du upphör inte med att ligga på mage och kika in under soffan och hålla en vänlig och tydlig konversation med din katt där du försöker förklara hur ofarlig du är. Så håller det på ytterligare några veckor. Men nu kan det hända att skuggan stannar upp och blir en katt, som stirrar på dig i två sekunder för att därefter försvinna ut i köket. Nu har du i alla fall sett din katt på nära håll. Din gamla huskatt gör nu en insats. När den befinner sig i närheten av soffan kan det hända att vildkatten kommer fram och hälsar på den. Det verkar nästan som den glömt att det finns människor i huset. Men så fort du får ögonkontakt med vildkatten är den åter borta in under soffan. På det här sättet fortsätter det de närmaste månaderna och de framsteg som görs är att katten blir mer synlig trots att du befinner dig i samma rum. Så fort du rör dig är katten borta. Du kan inte gå fram till den och inte locka fram den. I det här läget undrar du säker vad du håller på med. Skall vildkatten aldrig bli tam? Vi satte upp två mål, att - ge vår vildkatt ett år på sig att acklimatisera sig - hoppas att efter sex månader få se vildkatten äta sin mat två meter ifrån oss Vildkatten tyr sig mer och mer till huskatten och du ser ett mönster. Du inser att den som skall kunna rädda situationen är huskatten - den utgör vildkattens trygghet och blir "mamma". Du får alltså inrikta dig på aktiviteter med din huskatt som kan locka fram vildkatten och ge en bild av hur tryggt och säkert livet med dig och familjen är. Nu försöker du ge huskatten mat och samtidigt hoppas att vildkatten skall drivas fram av hungern och tryggheten av huskatten. Efter ett antal månader får du sitta bredvid katterna när de äter och du kan ibland få stryka vildkatten över ryggen. Efter ytterligare någon månad kan du se att vildkatten rör sig friare i huset och du kan även få se den ligga i fönstret och sola sig. Men när du tar steget över tröskeln är katten borta. Nu efter ett år har vi en vildkatt på deltid. Hon är vild för det mesta men kan också acceptera oss. Men vi vet aldrig när hon är vild eller tam. Vi har kommit så långt att hon ibland ligger kvar när vi närmar oss henne, ibland tills vi är en meter ifrån henne innan hon försvinner. Ibland får vi komma ända fram. Det händer att vi får smeka henne när hon ligger och vilar. Och när hon är riktigt trygg får vi klia henne på magen och kela med henne. Då kan vi också höra att hon spinner svagt. Då känns livet helt underbart och vi håller andan - för att inte skrämma iväg det underbara ögonblicket. Men som sagt - det kan lika gärna hända att hon försvinner in under soffan så fort hon ser oss. Hon följer med huskatten och kan då hoppa upp i knäet tillsammans med huskatten. Hon följer sin "mamma" som en skugga och då kan hon komma fram till oss och bli kliad. Hon gillar att bli smekt över ryggen och kliad under hakan. Men bara den lilla stund som huskatten stannar i knät. Hon har blivit mer social och kan ibland komma fram till oss, t ex för att tigga godis ur handen. Vår vildkatt trivs bäst när hon får vara sig själv helt och hållet och hon uppfattar oss som om vi inte ser henne. Då sover hon skönt på gästsängen eller i solen i fönstret. Hon rör sig fritt i huset och verkar vara trygg när vi inte går emot henne. Får hon komma till oss går det bra men går vi mot henne så flyr hon. Hon är t ex rädd för hastiga rörelser. Hon är fortfarande osäker och är som sagt mycket vildkatt vissa dagar och nästan, nästan som en vanlig huskatt de andra dagarna. Hon är snart två år och hennes leklust har kommit tillbaka i takt med hur tryggheten byggs upp. Hon leker själv men förstår inte vad vi gör när vi försöker hjälpa till. Hon busar med allt när hon tror att hon är ensam, ser hon oss kan leken upphöra. Men numera flyr hon inte iväg i panik. Glider bara sakta in under sängen och gömmer sig. Hon har nu bott hos oss i ett år och vi tror inte hon kommer att bli helt tam utan det är nog på den här nivån hon kommer att ligga. Kanske att hon släpper sin rädsla så småningom men det kommer att ta tid. Att ha vildkatt innebär att ha mycket tålamod, att inte ställa för höga förväntningar och bara njuta av de små, små framsteg som görs varje månad. Och att inte ge upp. Och vi älskar vår lilla vildkatt. Vår kisse har fått ett varmt skönt hem där hon kan känna sig trygg och det känns bra. Det som kanske känns tungt är att vi inte vågar släppa ut henne - inte nu i alla fall. Så tills vidare får hon vara innekatt. Det värmer i hjärtat när vi ser henne sova på fönsterbrädan som värms upp från elementet, samtidigt som snöstormen viner runt knuten. Hos oss får hon mat och kärlek, hon får vara sig själv och hon belönar sitt husfolk med att tillåta en lite klapp, lite klining under hakan eller ett snabbt upplyft i famnen för gos. Men mest av allt belönar hon oss med att visa att hon trivs hos oss och att hon någonstans i sitt lilla huvud förstår att vi är snälla och inte vill henne något ont. Så kanske en dag... Berättat av Nilla och Janne Gregnert / familj till Vildkatten Cheetah (tidigare Semla från kattkolonin vid DN-skrapan i Stockholm) |