Missan, en livrädd katt försvann som en oljad blixt med buken mot golvet. Efter någon timme började vi leta och det tog nästan 2 timmar innan vi kunde hitta en trång luftgång till luftspalten mellan väggarna, där hade hon krupit in och gömt sig. Efter att ha försökt på alla sätt att locka ut henne tvingades vi att såga upp först golvet och sedan väggen för att få ut henne. Stackars Missan var livrädd tidigare, och inte blev det bättre av det här.

Efter två veckor så börjar vi se tydliga förändringar, Venus som numera heter Tuss har tagit på sig rollen som sällskapsdam. Hon ska vara med överallt, sover i soffan om man tittar på TV, ligger på kökssoffan när familjen äter och är världens piggaste och gladaste katt. Otroligt social. Missan som numera heter "Knyttet", efter Tove Janssons " Vem ska trösta knyttet " kommer nu fram på kvällarna, äter med god aptit, räkor och rostbiff är favoriterna, busar och leker med Tuss. Hon kan leka på golvet någon meter från oss, kikar upp ibland , men leker vidare. Hon låter oss komma fram till ett avstånd av ca 50 cm innan hon backar och sticker och gömmer sig. Hon har nosat på min hand, efter att ha klappat mig försiktigt med ena tassen med alla klor indragna. VILKEN LYCKA! Vi har ingen brådska, det får ta den tiden som Knyttet känner är bäst och som passar henne. Vi ser förändringarna, hur hon leker, putsar sig, pälsen börjar få glans, och hur hon sakta börjar få förtroende för oss och kan acceptera oss. Vi älskar våra katter, och trots att vi inte trodde att det skulle vara möjligt känner vi att dom fyller ut det stora tomrum vi känder när vår förra katt dog efter 14 fantastiska år tillsammans.

Vi ser fram emot varmare väder när dom kan börja vara ute i sele och lina på tomten, första resan till landet där dom kan jaga möss, gräshoppor och annat spännande. Fortfarande i lina, men jääätte lång!

Tack för att ni hjälpt oss med våra nya familemedlemmar! Bilder kommer när en kamera inte kommer att skrämma Knyttet!

Med vänlig hälsning/

Leif Ellsäter