Det var en vanlig morgon, trodde jag.
Jag vaknade, klev snabbt upp ur sängen eftersom jag hade sovit lite för länge, och gick ut i köket ...

Du låg utsträckt på köksbordet, som du brukade göra ibland. Jag sa:
- Go´morron Skorpis, som jag alltid brukar säga. Men du reagerade inte.

Du brukar alltid reagera, min älskade lilla hittekatt, på minsta lilla ljud.
Jag tittade på dig, mitt hjärtat bankade hårt när jag insåg att du inte rörde på dig.
Inte det minsta.
Dina ögon tittade på mig, men ändå inte.
Orden som jag inte ville säga, inte höra, inte tänka - rusade runt i mitt huvud.
Skorpan är död, Skorpan är död, Skorpan är död.
Jag förstod inte.
Kände på din kropp, livlös och stum.
Förstod inte.

Jag kände på dina kalla tassar. Din lilla kalla nos. Illamåendet och tårarna vällde fram.
Jag ropade till Mats: Vi har en död katt!

Varför sa jag så?

Det var ju du, min älskade Skorpan, skorpis, porpan.

Det var inte "en katt", Det var ju du! Du som låg framför dörren och väntade på mig varje gång jag gick ut, som alltid skulle kela med mig just när jag satt på toaletten, som varje kväll skulle ha ett glas vatten serverat på mitt nattduksbord. Det var du Skorpan, som jag älskade.

Det var du som låg där ...

Tårarna rinner just nu, en brännande klump i min hals, jag kan knappt se, men jag måste skriva till dig, jag måste få säga vad jag känner just nu till dig.

Vi la dig i en korg, på den stora lila handuken som är mjuk och skön. Morgonsolen lyste så vackert, så du fick vara ute på balkongen där du trivdes så bra. Solen sken på dig där du låg, och jag önskade att värmen skulle väcka dig till liv igen.

Du var så vacker.

När solen gick i moln fick du komma in igen. Isis fick se dig och ta farväl. Han nosade på dig och tvättade din kind. Sen stängde vi korgen. Isis la sig ovanpå, jag tror att han ville följa med dig.

Veterinären som vi träffade trodde att du dog snabbt och smärtfritt i sömnen. Att du hade ett hjärtfel eller att det var en propp som tagit dit liv. Jag hoppas att det var så, att du inte kände något och bara somnade in.

Jag smekte din päls, och gav dig en kyss på pannan. Vi sa:
- Hejdå Skorpan. Och och vi gick. Men vi har aldrig lämnat dig.

Vi kommer aldrig att lämna dig.