Hejsan!

Nu är det dags att berätta mera om hur det går för Mimmi.

Den stora nyheten är väl att hon har blivit KELIG! Det är så pass att t o m andra än jag får klappa henne. Hon gör mig alltid sällskap i badrummet för att få bli klappad och hon har t o m hoppat upp i sängen för att kela. Sitter jag vid matbordet och sträcker ner handen kommer hon fram direkt för att bli klappad och smekt.

Ett tag kom hon och lillkatten Märta inte överens men det verkar ha lugnat ner sig lite igen. Kanske var det svartsjukedrama helt enkelt.

Hon är fortfarande blyg när det kommer folk men efter ett tag brukar hon nyfiket komma ut i köket för att titta vilka som är här. Då sätter hon sig på lagom avstånd och studerar oss! Hon är helt bedårande söt och har verkligen en enorm personlighet! Som när grannens hund skäller på tomten, då sitter hon i köket och morrar åt honom... Hon är det värsta av busfröna i den här familjen och när det är dags för mat då är hon så gosig att hon glömmer bort att äta.

Jag har inte lyft upp henne än utan har börjat smeka henne med två händer och in under magen. Mimmi är en katt man inte bara "kör över" utan det gäller att verkligen ta det i hennes tempo. Det händer att hon biter lite lätt i handen eller slår till mig med en tass när vi kelar men då säger jag bara ett skarpt "nej" till henne och hon börjar kela istället. Hon visar aldrig nån aggression annars och det där är bara en markering. Kanske är det rent reflexmässigt?!

Hon älskar att ligga och sova på golvet och helst då på nått som man kan bädda till. Så om jag saknar en tröja eller ett par strumpor tittar jag bara under sängen och brukar där hitta dom ;) Hon har fått ett fårskinn att ligga på och där brukar hon ligga och mysa. Just nu ligger hon faktiskt i märtas fotölj och hon brukar även ligga i sängen och mysa. Vi har faktiskt legat där samtidigt vid ett tillfälle - något som aldrig hänt förr.


Många höstglada hälsningar från

Mimmi och jourfamiljen