|
|
| Hejsan! När Mimmi kom till mig långfredagen i år visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Jag hade ju hört en del om henne och visste att jag gav mig ut på mycket djupt vatten - Mimmi är trots allt en mycket respektingivande katta. Idag - nästan 2 månder senare inser jag att jag nog målade fan på väggen. Enda gången Mimmi varit redigt sur på mig var när jag sopade under min/Hennes säng utan att be henne om lov först... Då gick hon och morrade åt mig hela dagen sen ,) Dock var det bortglömt redan nästa dag och nu får jag sopa där - om jag ber om lov först. Jag trodde att det skulle ta hela sommaren innan hon vågade vara framme med mig men redan efter några dagar började hon röra sig i huset trots att jag var hemma. Jag la mig på golvet vid sängen och pratade, blinkade och småsov tillsammans med henne. Nåja - hon var ca 2 meter ifrån mig men iaf! Så har utvecklingen gått sakta med säkert framåt. Hon insåg snabbt att om hon inte kom när det var mat kunde hon bli utan (Min äldsta katt Sverker är ett matvrak). Så hon trotsade sin egna rädsla och gick och åt. Jag har även suttit vid matskålen utan att göra nått bara för att hon skall komma nära. Hon sover mest på golvet (gärna bäddat med några av mina kläder) under sängen eller bakom en fåtölj - lagom skyddat... Fast jag har sett henne sova i min säng och att ligga och mysa i köksfönstret är en höjdare. Förra veckan tog jag mod till mig och klappade henne, jag hann dra handen 2 gånger över hennes rygg innan hon kom på vad som hände och gick. Efter det har jag lyckats klappa henne lite då och då och nu går jag och väntar på nästa tillfälle. Mimmi har en otrolig personlighet och charm och hon så söt att man bara vill krama om henne... I morse busade hon och Märta (också från djurhjälpen) som galna i köket medans farbror Sverker tittade på - lyckades fånga dom med min digitalkamera och skickar med några av bilderna! Många hälsningar från mysiga Mimmi och jourmatte Mia  
 
|
 |