Nu har jag och Daphny bott hos vår nya familj i lite drygt en månad. Vi kom hit efter att jag charmat min nya matte totalt då de var till Vaxholm och träffade mig och alla andra kissar.

Jag somnade i hennes knä och gosade allt jag orkade och hon föll pladask ... Hade hört att hon funderade lite på Bill och Bulla först men jag lade in högsta växeln och tänkte:
- Mig ska de ha, och så blev det. Matte och husse hade ju bestämt sig för två katter, så Daphny (hon den busiga) fick också följa med till det nya hemmet, som jourkatt. Ärligt talat tror jag inte att hon kommer få flytta härifrån igen, om jag får bestämma, för vi tycker om varann så mycket.

Hur som helst så har vi det jättebra, matte är sjukskriven så hon är hemma hos oss mest hela dagarna. Den första tiden var Daphny en riktig liten fegis, låg och tryckte bakom datorn och ville inte alls undersöka vårt nya hem som jag. Hon busade lite och åt bra men var inte alls lika rolig som hon är nu. Vi busar, gosar med varandra, äter som hästar och rusar som om vi fått fnatt på nätterna. När vi blir trötta så ligger vi gärna bredvid, eller snarare på varandra i en liten hög i soffan eller i mattes säng.

Husse har spikat en nätdörr till oss i vardagsrummet och där ligger vi gärna och kikar på alla lustiga fåglar och annat skoj som rör sig ute. Matte har köpt massa roliga leksaker. Mina favoriter är de små roliga mössen - de kan man gömma under mattan och leka jättelänge med. Daphny är faktiskt ruskigt bra på fotboll, hon tycker om de där små mjuka bollarna som fastnar på tassen och som är så roliga att jaga-tills de hamnar under soffan, då är det mattes tur att leka bland dammråttorna ...

Vi brukar brottas lite också, men Daphny ska bara slickas och gosa så det blir ingen riktig "match".

Jag brukar ligga i mattes säng på nätterna, men nu börjar det bli lite trångt där för Daphny vill också ha plats där numera. Tidigare har hon sovit i vardagsrummet på nätterna men som sagt hon börjar bli lite tuffare nu. Hon är ju ingen knäkatt som jag - så någon konkurrens om mattes knä är det inte - ännu! Men vi får väl se vad som händer.

Vi mår i alla fall jättebra, trivs både med varandra och med vårt nya liv.

Kram från Cissi och Daphny

(Förresten, måste bara tipsa er andra om att ampelliljor är kanon att tugga på. Vi har stympat alla mattes, och har vi extra tråkigt så välter vi ut dem på golvet också. Numera är de i plastkrukor så det är inte riktigt lika skoj längre ... men nästan!)