Så när jag var hemma hos min moster så berättade hon att hon skulle skaffa en annan katt från Djurhjälpen och visade mig hur den katten såg ut. På det sättet blev jag introducerad. Några rader längre ned hittade jag det perfekta paret katter. Jag kollade direkt när jag kom hem. Ringde dagen efter och bara några dagar efter det var vi där och tittade på katterna. Då var det viktigaste hur barnen tog det. Hur de reagerade. Men det var inga problem. Vi skulle bara ha Morris och Esmeralda. Bara vi fick vänta tills efter vår semester. Klart det gick.

Efter en vecka inomhus så kände jag mig redo att släppa ut dom. Jag hade redan information om hur de gillar att gå ut. De var och är lätta att ha med att göra. Morris är som min gamla katt Simon. Lika stora och lika gosiga, det har varit svårt att inte ropa Simon efter honom. Med Esmeralda var det lite svårare. Jag är inte så van vid honor. Det ska alltid vara från deras vilja. Men nu är det inga problem. Vi har helt enkelt lärt känna varandra. Katterna går ut när de vill och kommer in och äter när de vill. De sover inne på natten och håller barnens sängar varma. Det är som om Simon aldrig har dött och att det har flyttat in en till.

//Annie nu med fulländad familj med sambo två flickor och två katter.