|
|
| Ett stort och varmt tack till Mirres faddrar Susanne Larsson, Lille-Mor Pennebrink och Marianne Pettersson. Det känns jätteroligt att ni känt så speciellt för min kära katt. Jag skall berätta lite om Mirres väg till vårt hem och hennes första veckor hos oss. I november förra året avlivades vår 15 åriga katt Scillan efter en lång och svår sjukdom Spondylos. Vi visste då att det åter skulle komma en katt i vårt hem. Efter att ha sörjt vår förra katt ett halvt år kunde vi inte hålla oss längre. Hela familjen längtade efter en ny katt. Vi hade bestämt att den skulle bli så olik vår förra katt som möjligt, men ödet ville annorlunda. Det blev även denna gång en sköldpaddsfärgad kattflicka. Denna gång skulle det bli huvudsakligen en innekatt, pga att vi bor mycket nära en starkt trafikerad väg. Vi förberedde oss väl, mamma kastade ut praktiskt taget alla blommor, så Mirre skulle få gott om plats på fönsterbrädorna. Jag lånade bibliotekets alla kattböcker. Vi hade saknat katt under ett halvt år, så vi var mycket ivriga när vi väl bestämt oss. Vi var så ivriga att vi missuppfattade dag när Mirre skulle komma till oss. Det var en tisdag eftermiddag som vi först väntade på Mirre, ett par dagar efter att vi varit på katthemmet, och Mirre hade valt ut oss. Mamma kokade gädda, pappa klagade på att det var för simpel fisk att bjuda katten på när hon kom. Tiden gick, vi tittade på klockan, vi tittade på telefonen och på dörren. Varje gång vi hörde en bil tittade vi ut. Ingen katt kom och ingen katt skulle komma denna dag. Till slut ringde vi och vårat missförstånd uppdagades. Skatorna fick festa på fisken. Själva fick vi bärga oss till lördagen innan Mirre skulle dyka upp. Det blev den stora dagen. Denna gång bjöd mamma på aborrfiléer. När Mirre anlände, var det en kavat kattfröken som kröp ur sin bur och som genast sprang upp för trappan för att inspektera övervåningen i sitt nya hem. Lite låg blev Mirre ibland när hon gluttade på dörren till ett för henne okänt rum, men hela huset skulle inspekteras på en gång. Mirre hälsade nyfiket på mamma, pappa och mej. Nu har Mirre bott ett par veckor hos oss. Hon har fått många smeknamn. Hon kallas för Skuggan för hon är så sällskapssjuk, hon följer mej som en skugga. Hon kallas ibland för Busan, för att hon är så lekfull och busig.  Jag har ett långt ridspö, ett dressyr spö med en tofs i änden. Spöet älskar Mirre att leka med. Mirre kallas även för Piper för att hon är så pratsam. Kokar mamma fisk, eller skalar man räkor åt henne jamar hon väldigt mycket. Frågar man henne: Vad säjer du Mirre?, då jamar hon ännu mera. Det låter som hon säjer "skynda dej med maten, det känns som om jag inte fått en matbit på 14 dar". Mirre kallas också för Prinsessan, för att hon är husets medelpunkt. Hela familjen tycker att det är märkligt att en och samma katt kan ha så många härliga sidor. Än en gång ett varmt tack och en stor kram till Mirres faddrar Susanne Larsson, Lille-Mor Pennebrink och Marianne Pettersson önskar matte //Sofia Liljenstad med familj. |
|
<<< Tillbaka |
