Hej Anna och alla andra på Djurhjälpen!

Vi tänkte berätta lite om hur det har gått för oss med Zinnika.

Hon har fått smeknamnet Siri, och hon lyssnar till det namnet nu.

I ungefär en månad låg hon hela tiden under sängen och gömde sig. Det hände inte någonting och vi tvivlade också på att hon någonsin skulle kunna bli en social katt (Vi läste ju i journalen att hon var 1,5 år i ett annat hem och fortfarande var rädd efter det) Hon verkade vantrivas och tycka vi var hemskt läskiga. Hon var bara runt och rörde på sig om nätterna.

Sedan förändrades allting. Hon började komma fram och gå i lägenheten också när vi var hemma och vakna, även om hon smög längs väggarna och sprang och gömde sig om någon kom i närheten. Vi brukade klappa henne när hon låg under sängen, det var ju enda sättet att få kontakt, genom springan mellan sängen och väggen. Plötsligt märkte vi att hon tyckte om det, hon slutade gå iväg när hon klappades utan började stryka sig mot handen och ligga med magen i vädret och till och med spinna lite tyst.

Sen gick det väldigt fort. Hon blev väldigt pratig, jamade mycket och spann mellan varven, kom fram till soffan och ville bli klappad. Hela tiden har hon varit lite rädd för oss, men det är som att hon tycker det är så mysigt att bli klappad att hon helt enkelt inte kan låta bli att komma fram. Hon är väldigt gosig och vi är överlyckliga över det. Hon går ibland att lyfta lite försiktigt, hon kommer ibland när man ropar och några gånger har hon vågat ligga bredvid i soffan eller i sängen. Hon är fortfarande försiktig, men med de enorma framsteg hon gjort nu de sista dagarna/veckorna så tror vi att hon kommer fortsätta bli modigare och tryggare.

Hon brukar gå fram och tillbaka och åma sig, rulla runt med magen i vädret och lyfta tassar. Det verkar som hon njuter av livet! Nu måste vi snart klippa klorna, de är väldigt långa, och vi försöker komma på hur vi ska göra. Men om någon vecka eller så kanske vi kan lyfta så bra att vi får ner henne i transportburen och kan ta henne till veterinären för att klippa klorna där.

Vi funderade ju förut på en katt till, då när Siri var så onåbar. Just nu känns det inte aktuellt eftersom hon utvecklas så mycket, hon kan nog behöva vara ensam i fokus och bli en riktigt självsäker kisse innan något sådant skulle vara aktuellt.

Vi skickar några kort på vår fina katt!

Mirja och Hanna