Hej Kära djurhjälpare, nu ska jag äntligen berätta hur det har gått för Molly, som hette Scodi när hon flyttade hem till mig fredagen den 22 februari 2008.

När hon kom och efter en stund vågade sig ur buren försvann hon vad jag trodde under sängen, men jag kunde inte hitta henne. Jag letade överallt och blev så desperat att jag till slut gick ut i farstun i tron att hon kanske smet ut när Anna skulle gå, utan att vi såg det. Men ingen kisse nånstans i farstun, jag sprang alla åtta trappor upp och alla ner. Till slut lokaliserade jag henne bakom min printer som står längs ner i en bokhylla under mitt skrivbord. Hon satt och tryckte ovanpå ett ormbo av sladdar. Och där satt hon. Ända till vid pass klockan fyra på lördagen. Jag hade suttit under skrivbordet i omgångar, i flera timmar, jag fick klappa henne lite på ryggen, jag hade ställt fram låda och mat. Nu började jag bli jätterädd att hon skulle kissa där inne, hon hade inte varit framme och gjort något på natten. Men så, nån halvtimme innan jag var tvungen att gå iväg ut några timmar, kom hon äntligen fram och gick på lådan. Då passade jag på att täppa för så att hon inte skulle kunna komma bakom printern igen, och då gömde hon sig under sängen i stället.

Sen gick det ganska snabbt. Jag kunde alltid locka fram henne, men hon smet snabbt tillbaka. Men hon började snart komma fram av sig själv, hitta lådan på dess plats i badrummet och hitta maten i köket. Men hon var rädd för mina fötter och mina rörelser, jag måste sitta blick stilla när hon t ex åt i köket, rörde jag en fena var hon blixtsnabbt tillbaka under sängen igen.

Men det tog väl bara en vecka innan hon vande sig, och nu är hon så kelig, kommer till ytterdörren när jag kommer hem, och jag kan röra mig fritt. Dock blir hon fortfarande rädd om jag rör mig snabbt eller har nåt stort i handen. Men det blir bättre och bättre, jag kan kliva över henne utan att hon bryr sig.

Hon älskar att leka och spela boll, leker också mycket på egen hand. Sover i min säng. Och äter som en häst! Jag får passa mig så att hon inte blir rund som en fotboll.

Jag har avmaskat henne och klippt hennes klor, på framtassarna, baktassarna var helt omöjligt, men hon sköter dem själv.

Hon är jättesnäll, aldrig minsta klo framme, hon är mycket försiktig med sina tassar. Hon älskar att bli borstad. Jag får lyfta henne och ha henne i knät ungefär tre sekunder. Men det händer att hon kommer och sätter en försiktig tass på mitt knä.

Hon är intelligent också. Om hon exempelvis lägger sig för långt bort när jag ska borsta henne behöver jag bara vifta lite med borsten och be henne komma närmare så gör hon det.

Balkongen är innätad och hon har varit där och nosat, men vädret har ju än så länge inte varit nåt vidare.

Molly har redan bott på pensionat också, eftersom jag härom veckan plötsligt blev tvungen att åka på en tjänsteresa på fyra dagar. Hon fick komma till Hammarby Prästgård, som jag fick info om från er. Passar så bra eftersom jag inte har bil och jag kan ta tunnelbanan till Hallunda så hämtar Johnny eller Therese. Det tar inte ens fem minuter med bil från t-banan. Jag var först där och inspekterade, de har stora fina rum för kissarna, vissa med möjlighet att gå ut, och de tar väl hand om katterna. Det var en svettig match att få Molly ner i väskan – inga klor på mig dock - men sen sa hon inte pip under hela resan med t-banan, den tar 45 minuter. Och det gick bra på pensionatet också, men hon var påfallande glad att vara hemma igen. Pratade jättemycket, och kelade och kelade. Lilla gumman.

Det verkar som om det är helt okej för Molly med den här lugna tillvaron i min lilla lägenhet. I början jamade hon en del på nätterna, men inte nu längre. Kan man säga att en katt är rar? Det är nåt med hur hon gör med sina tassar, att hon är så medveten om att klorna aldrig får vara framme, även om hennes matte är så dum så att hon stoppar ner henne i en kattväska. I alla andra sammanhang också – en rar, för att inte säga omtänksam katt!

Jag är jätteglad att det är Molly som är min kisse.

Bästa hälsningar från Janicke