Hej!

Tänkte bara skriva och berätta hur det har gått för lilla Spöket (som nu heter Wilma).
Denna alldeles underbara lilla krabaten har utvecklats ännu mera.

I somras så var jag med om en av mina lyckligaste stunder. Wilma började som vanligt stryka sig mot Issa när jag kom hem efter jobbet. Jag tjuvklappade henne som vanligt, men hon backade inte undan...istället började hon stryka sig mot min hand. Mitt hjärta slog dubbla slag (jag skojar inte). Jag satt där och klappade henne under en lång stund. Efter det var det precis som att jag alltid fått klappa henne, sedan tog det 1 månad innan andra fick klappa henne. Det kan ifs fortfarande hända att det kommer lite läskiga människor hem och då måste man ju självklart gömma sig under sängen. Men dom flesta är faktiskt inte så farliga.


Nu har det gått ca 7 månader från det att hon blev klappbar och hon har dundrat fram. Hon är en kelgris i högsta grad!!Ska ALLTID ligga i soffan om jag sitter där. Och om jag inte kliar henne så börjar hon först stryka sig mot mig och snegla, om jag inte börjar klappa då börjar det bufflas på handen, och om jag fortfarande inte klappar så börjar hon minsann naffsa i handen. När hon vill kela då SKA hon kela!
Hon kommer alltid upp i sängen när jag lagt mig på kvällen,även om det inte är för att stanna under natten så för att säga god natt och kela en stund innan jag somnar. Men oftast så stannar hon. Då ska hon antingen ligga på magen eller på sidan av, gärna på rygg och bli kliad på magen.
När Issa, som inte är en sån kelgris, väl vill kela så ska Wilma gääärna komma och lägga sig emellan mig och Issa. Och om Issa lägger sig på min mage så lägger sig Wilma högre upp =)
Lyfta är fortfarande mkt läskigt!!Klorna åker ut och hon blir stel som en pinne. Men vi jobbar på det och jag tror inte det tar lång tid innan hon går med på det!!

För ett par månader sedan var det en kvinna som kom för att prata med Issa. Tyvärr visade det sig att Issa är lite olycklig,hon vill vara utekatt och leva rövare..Men den här kvinnan pratade även lite med Wilma, som tydligen trivdes mkt bra och tyckte det var lugnt och skönt. Det var efter det som vi bestämde oss för att byta namn. Just för att markera för Spöket att hon hade börjat ett nytt liv och inte behöver vara rädd för något längre. Det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för Wilma (hon ser ju ut som en Wilma) och det tog INTE lång tid innan hon lyssnade på Wilma!!

Jaja..vi har det bra och Wilma kommer nog fortsätta storma fram i sin utveckling!

Hälsningar

Wilma,Issa & Carro