Lucy kom till mig i januari i år. Här fanns redan Lucky som också var en liten skrajsen tjej när jag fick henne, mobbad som hon blivit av sina förra kattkompisar. Det var mycket morrande och positionerande i början och Lucky mådde inte bra alls, så pass att jag funderade på att lämna tillbaka Lucy. Nu har det gått 10 månader. Lucy älskar Lucky och stryker sig mot henne så ofta hon kan (och får). Lucky är inte lika trakterad och sticker ut en tass ibland och petar till henne. Men aldrig att de har slagits eller gjort varandra illa ens i början.

I början hostade hon mycket och det lät tungt när hon andades, förmodligen från skadorna hon fick av klorinvattnet. Detta är nu borta. Hon leker mycket ibland och gör allt vad Lucky gör, härmar henne hela tiden.

Nu kan även Lucy komma och sova i sängen ibland, även om hon hoppar ner när jag stökar runt. Jag kan i nåder få klappa henne när hon inte smiter undan och hon ser inte längre ut som om hon tror att jag skall slå ihjäl henne. Det är till och med mysigt att bli killad under hakan.

Det finns härliga ögonblick och jag hoppas de blir fler. Jag bifogar några fina bilder på damerna.


Närkontakt, gosigt!


Aj, hon har upptäckt mig!

Vad hon stirrar!

Bäst man blundar.


Faran över.


Gosigast hittills.

Våningssäng.

Tacksam om Anna får ta del av det här.
Med vänlig hälsning Margareta Asplund