Hej igen,

nu är hög tid för en uppdatering av Findus, sååå mycket har hänt!

Vi fick hem Findus den 1 december och det var en underbar tid fram till Trettondagsafton. Då inträffar katastrofen!

Han går ut genom dörren (för 3 gången) och kommer inte tillbaka! Jag kan inte beskriva hur det kändes när han inte kom och inte heller kom de närmaste dagarna. Vi har annonserat på vår samfällighetsförenings hemsida, vår Konsumbutiks anslagstavla, Katthemmet, pratat med Anna, gråtit, lagt lappar i brevlådor, letat lefter landsvägen, åkt omkring och ropat och ropat morgon och kväll och ibland mitt i natten då vi tyckt att  vi hört en katt jama, tagit hem en kattfälla men insett att den kommer att kapa hans svans eftersom han är så lång...

Sedan, plötsligt en dag får vi en påringning av en kvinna som tror sig ha sett Findus några mil härifrån och plötsligt får vi hoppet tillbaka. Vi har nog både min man och jag innerst inne trott att han var död men för vår dotters skull måste vi hålla modet uppe.

Den kvinna som ringer har sedan en tid problem med en vildkatt i sin omgivning som terroriserar hennes egen katt som knappt vågar gå ut. Hon håller på och har lyckats relativt väl att domesticera katten och tanken är att hon kan fånga den och överlämna till ett katthem eller liknande. Av en händelse går hon in på Katthemmets hemsida och tittar på rubriken Efterlysningar för att se om någon saknar denna stora, fina svarta katt.

Och då får hon se vår efterlysning!

Hon ringer till oss torsdag 25 jan på kväll och berättar. Min man åker ut fredag morgon så fort det blivit ljust för att leta men hittar ingenting. När min dotter kommit hem från skolan åker de tillbaka och letar igen. I ett gammalt förfallet hönshus hittar de honom. Sittande i ett hönsrede skriker han när han hör deras röster och sin godisburk!

Min dotter gråter, Findus jamar och min man, jaa, han drar efter andan. De ringer till mig, jag sitter i telefon med jobbet och han skriker åt mig att Fanny har något att berätta så jag måste sluta prata i andra luren. Då hör jag hur Findus jamar på sitt mycket speciella sätt och min dotter och jag vi gråter och skrattar om vartannat.

Behöver jag säga att han var hysteriskt hungrig? Han fick lite mat i taget för att magen skulle hålla sig och det har fungerat bra. Vi tog honom till veterinären för att få honom kollad ifall att han blivit allvarligt skadad eller så men han är helt ok förutom att han är sååååååååååå mager, inga muskler kvar och tassarna frostskadade. Det åtgärdar vi med en sorts näringslösning som man sprayar över hans mat en gång per dag och den innehåller allt som han behöver i form av smöjrning samt antioxidanter.

Nu äter han i lugn och ro och kan lämna mat kvar i skålen. Han blev inte heller dålig i magen vilket är jätteskönt. Vi skall köpa maskmedel för undanröja alla spår av eventuella fåglar eller annat joks som han ev fått i sig.

När jag skriver detta ligger han bredvid mig i soffan och sover. Han drömmer något, det rycker i hans tassar.

Pälsen är nästan utvuxen nu och hans morrhår är också lite längre, de skall ju matcha bredden på honom om jag förstått saken rätt. Han är så stilig, när han trippar ut till matskålen ser han ut som en Lippizaner häst (det är väl de som har en speciell typ av gångstil?) med svansen rakt upp.

En annan sak jag bara måste berätta om är hans sätt att pussas. Han "bonkar" dvs han trycker sin not mot ansiktet med en duns och det är så gulligt! Han dreglar lite också, han verkar ha lite underbett. Hans hörntänder är så långa att de sticker utanför och underläppen är också lite utanför.

Han är toppen och vi trodde nog inte att vi skulle få känna hans blöta pussar mer, så enkelt är det. Men, så blev det tack och lov inte tack vara denna underbara människa Charlotta. Jag åkte över till henne med en flaska Champagne och blommor från Findus, det var det minska vi kunde göra.

Jaa, så nu har Findus utegångsförbud till midsommar... näe nu skojar jag men bara lite! Vi får vakta honom vid dörren jämt han vill gå ut men det går inte än på länge. Vi måste verkligen se till att han går upp i vikt och känner sig hemma här och inte går vilse. Vi tror att han blev skrämd av något eftersom han var så rädd när vi släppte ut honom att han sprang in igen direkt.



Hälsningar från familjen Wistrand
Elizabeth, Fanny och Tommy