Lilla Cajsa, numer Selma, har nu varit hos oss i fyra veckor och har verkligen funnit sig tillrätta, trots en tuff start med kattsnuva och veterinärbesök. Hon hann få snuvan innan vaccinet började verka, så vi nya ägare har kämpat med sprutmatning och snortorkning i ett par veckor. Hon verkar förstå att vi hjälper henne och har bara satt upp en liten avvärjande tass när det blev för jobbigt med itankning av mat, medicin och läskiga ögondroppar, men har aldrig fräst eller klöst oss.
Cajsa blev överlycklig när vi släppte lös henne första dagen och hon provlåg alla mattor och spann runt med krökt rygg och trampande tassar redan från första timmen. Hon är en väldigt nyfiken kisse som går efter oss från rum till rum, kanske i hopp om att en mumsig strömming? Än så länge kryper hon inte upp i knäet självmant, men ligger gärna bredvid oss i soffan och myser när hon inte brer ut sig i fönstren eller på en matta, gärna just precis där alla måste kliva över henne...
En dag försvann Cajsa spårlöst i lägenheten och vi letade i alla rum utan resultat – inte under möblerna, inte bakom gardinerna, var är kissen? Plötsligt råkar matte kasta en blick in i bokhyllan och där bakom en rad med böcker sticker ett par kattöron upp! Efter att ha plockat ut några böcker klev hon ut och såg sådär nöjd ut med sig själv som bara katter kan.
Tack för allt och mjau från Cajsa!
/Therese och Gregor
<<< Tillbaka