Hej!

Tidigare hette jag Stisse, men numera heter jag Muffin. Det beror på att jag har flyttat från Djurhjälpen i Vaxholm till en ny matte. Som alla vet är det så att hundar, dom har "familj" medan vi katter, vi har Personal. Jag har alltså ny Personal.

Jag har bott här sen c:a 2 mån. nu, och jag får nog säga att mitt nya hem är ganska schyst. Här finns flera andra katter på gården, så jag har haft en del att stå i för att dom ska förstå att JAG OCKSÅ! bor HÄR! Det har gått rätt så bra, får jag säga. Inte utan viss möda, men ändå.

Det finns ett litet undantag, och det är en liten svartvit fröken som bara fräser och fräser så fort jag visar mig. Men jag bryr mig inte. Jag tror att hon har lite problem med nerverna eller nåt. Och jag tycker egentligen att hon är ganska söt, så jag sitter kvar och tittar på henne. Man vet aldrig, en vacker dag kanske vi blir kompisar.

Min Matte - hon vill att jag ska sova hos henne på nätterna. Men det vill inte jag. Jag sträcker mig så längt, som att jag på morgonen lägger mig i hennes fotända och nafsar lite lätt i hennes tår, sen flyttar jag mig en bit upp mot henne, där på kudden, och då låter det:" Åh, min muffinrussinkisse, mattens ääälskling, god morgon". - ! Men då går jag, och sen får jag ju min frukost. Det får inte bli FÖR mycket slafs och puss. Som Katt måste man faktiskt tänka lite på sin värdighet.

Jag har många leksaker. Den jag tycker allra, allra bäst om är en liten kudde som jag fick med mig från Hemmet. Den är nånting så fullständigt underbar! Jag ÄLSKAR att hålla den mellan mina tassar och jag rullar runt och jag gnuggar den mot min kropp och jag har hört att matte berättat för folk att "han blir alldeles simmig på blicken". "Simmig" - det vet inte jag vad det är. Men, hursomhelst, matte har också skaffat ett par låtsasråttor av kaninskinn och dom är också väldigt roliga. Plus papperstussar av olika slag. En påskfjäder i ett snöre, m.m. Egentligen är det mesta rätt kul, faktiskt.

Ute i träden finns det förstås fåglar. Bl.a. skator. Häromdagen fick jag för mig att jag skulle klättra upp till dom och du milde vilket liv det blev! Dom tjattrade och skrek! Det blev n-ä-s-t-a-n lite olustigt det hela, men just då kom matte, så jag sa att "nu måste jag gå, för matte ropar på mig." Så jag kom ju undan med äran i behåll. Klättrade ner själv och allting.

Men häromdagen hände nåt riktigt, riktigt kul!! Mattes barnbarn Viktor, 11 år, kom hit och övernattade här. Och det, det var en grabb som hade sinne för hur man roar sig. Vad vi lekte!Jagade varandra runt, runt ute på gårdeen. Sen KÄNDE jag att HONOM vill jag sova hos. Det gjorde jag, Och sen tror jag, att jag (i sömnen, liksom) gav honom en liten fnuss på munnen. Matte blev nog lite sotis. Men hon förstår...!

Jag har visst varit lite väl fyllig tidigare, så matte är noga med att jag håller vikten!. Hon väger sig själv och så mig i famnen sen, och allt verkar OK. Själv tycker jag att jag är snygg! Och har f.ö. ALLTID varit SNYGG! Det bara känner jag!

Så ser mitt liv ut numera. Mitt namn är alltså Muffin. Eller Russinmuffin. Eller Muffin Svansson. Eller Mattes Lilla Sockerkaka. (larvigt).

Många hälsningar från mig,
Muffin - tidigare Stisse