|
|
|
Hej Anna. Det är jag, Sigge, som skriver till dig igen. Du kommer säkert ihåg mig. Jag hette ju Björn, när jag kom hit till Spånga. Det har gått några år nu och jag har blivit stor kille nu. Här där jag bor är det verkligen jättefint, alla är jättesnälla mot mig. Utom kanske Svante förstås. Han är en annan katt som bor ett par hus bort.Vi slåss och bråkar lite ibland han och jag. Annars har jag andra kompisar,Tessan, Lussan, Sture och Hjalmarsson. Dom är snälla.  Jag kommer och går som jag vill, för jag har en egen dörr i huset. Husse som är lite knäpp, tror jag, han har grejat in några borstar i min dörr. Så varje gång som jag går ut eller kommer in så borstar jag mig själv. För du vet, jag måste liksom "knö" mig ut och in genom borstarna. Och så har jag ett eget litet hus på balkongen där jag kan ligga och kolla vad som händer på gatan. Jag är med min husse nästan hela dagarna och snackar mycket med honom. Fast på nätterna, när jag inte är ute och fångar råttor, så sover jag hos matte.  Under taket på grannens friggebod har koltrastarna fått ungar i sitt bo. Där sitter jag ibland timtals och kikar på dom. Deras mamma och pappa tycker inte om att jag är där men dom har förstått att jag inte gör ungarna något illa så jag får vara där ändå. Vi har en liten damm på tomten, och vetu, där finns ödlor som simmar runt. Det är kul. Jag har redan fått årets första fästing. Den drog husse bort, och sen så kletade han på nån smörja i nacken på mig så jag inte skall få fler fästingar i sommar. Husse gjorde illa sitt knä, så han haltade lite. Alla tyckte synd om honom då. Då började jag också halta lite, fast det var inget fel på mig. Jag ville bara vara lika som han. En annan sak. Rå gädda är det bästa som finns. Jag kan käka nästan hur mycket som helst, magen blir jättestor.  Bredvid vårt hus finns såklart flera andra hus, i ett av dom bor Per och Malin. Dom har varit jättesnälla mot mig och snackat med mig och klappat mycket på mig och så. Och så blev Malins mage jätte, jättestor. Och hon hade inte bara käkat gädda. Plupp, så kom det ut en bebis. Och den blev döpt till Sigge efter mig. Jag blev skitmallig och husse känner sig nästan som en farfar, kul va? Nä nu vet jag inget mer.  Bästa hälsningar från mig, Sigge i Spånga.
|
<<< Tillbaka |
