|
|
| Efter flera års sammanboende med senioren och den svarta hankatten "Murre" blev jag plötsligt lämnad ensam. Murre hade på ålderns höst blivit kroniskt sjuk och behövde medicin flera ggr dagligen. Efter flera dyra veterinärbesök beslöt jag med stor sorg att det bästa för honom var att få komma till katthimmelen. Tiden efter var "hemsk" och jag saknade min vän. Men ganska snart fick jag läsa i Expressen att ett stort antal katter hade tagits omhand av "Djurhjälpen" efter vanvård hos en familj. Jag tog kontakt med dem och åkte ut till Vallentuna för att se om det fanns någon ny liten varelse att få "bry sig om". Valet föll på en liten grå kisse som pga. sin "dåliga" skötsel var liten till växten och väldigt skygg. Vi trodde att det var en liten tjej. Jag menar, vem har egentligen koll på exakt hur en katt ser ut i rumpan? Namnet blev Mysan och redan efter några dagar var hon som en helt ny katt. Tillgiven, lycklig och mysig! Vi blev mycket fästa vid varandra och redan efter ca 1 1/2 månad skulle Mysan till veterinären. Gissa vad hon fann? Flickan var en pojke. Mysan fick bli Molle och nu kan jag i alla fall vara säker på när han är i min famn att det är mig han tänker på. Karina Modin |
<<< Tillbaka |