|
|
| Hej! Vi är två perserkatter som heter Helge och Putte, tidigare har vi hetat Knutte, Ludde, putrik mm,mm. Lördagen den 10:e januari kom vi åter till ett nytt ställe. Där var det en konstig flock med små människor som mer eller mindre slängde sig över oss. Sedan den dagen har vi knappt behövt ta oss fram för egen maskin. Vi blir burna till matskålen, vattenskålen, toan och de mjuka sängarna, som de små människorna är så vänliga att bäddar ner oss i. Vi har idag egen kudde i nästa varje säng, det är bara att välja vem man ska sova med. Problemet är kanske att det inte alltid är så behagliga bärställningar vi blir framburna i, men vadgör det, vi slipper gå.Blir det ricktigt jobbigt kommer en sådan där stor människa och tar bort oss ifrån de små. Här finns det även något som kallas för skola och träning, vi hörde i måndags när de stora sa - Gud vad skööönt. Äntligen har skolan börjat. Skönt kan även vi hålla med om att det var, för det var tyst och lungt i många timmar. Om vi också ska få börja i skolan sedan vet vi inte, men det verkar onekligen vara spännande. Första dagen vi var här mötte vi en konstig liten fräsande, råttliknande varelse. Dem morrade och fräste hela tiden och försökte blokera vägen för oss, när vi ville gå runt och spana in det nya stället. Tack och lov att vi var mycket smartare än den där råttan. Vi gick bara förbi den så den satte fräset i halsen. På kvällen när de stora skulle gå till sängen låg råttan under sängen och lät, så vi passade på att ta skydd och rummla runt i de storas säng och brydde oss inte om den där långa råttan som bara låter. På måndagen den 12: januari gick Putte runt och sjöng serenader för råttan. Kan inte förstå att han gör det. Men han går efter henne hela tiden och tittar på henne och jamar och lockar på henne. Det råttan klarar av att göra är att tvärstannar och tittar på honom. Det slutade med att de lekte med en varsin snörtamp om tre meter i varsin ända. All totalkontakt har vi lyckats undvika ännu, det närmaste är nog 1dm. Så fort vi vänder ansiktena till så fräser råttan. Men när vi har bakarna till är det inga problem. Råttan har förmodligen fel på ögonen och tror att fram är bak. De små bäddar gärna ner oss i sina sängar och ligger där och kramar oss tills de har somnat, då passar vi på att smyga därifrån. Men det är ju trots allt ganska mysigt att ligga där, så på natten brukar vi smyga oss upp i de smås sängar en liten stund till. Men mysigast är nog iallafall att ligga i den stora sängen och trängas med de stora i deras säng. De spottar och fräser så bra när vi leker svans under näsanleken med dem. De låter nästan lika bra om dem som råttan när hon fräser. Idag kom vi underfund med att råttan förmodligen inte är en råtta utan är en katt, som i och försig ser lite konstig ut, men i allafall. Ni får ha det så bra och många tassar från Helge och Putte i Märsta |
<<< Tillbaka |